Hej igen. Idag är det Lördag 25/2 och hela Queenstown tycks festa, i alla fall de åtta tjejer som har rummen intill oss, men det får man ta. På onsdagen spelde vi en som heter Hastings och ligger strax söder om Napier då regnade det faktiskt, inte mycket men ändå, innan golfen var vi på utflykt till ett berg som heter Te Mata Peak där de två översta bilderna är tagna varav den ena lär föreställa världens längsta ord. Jag kommer inte ihåg vad det betyder men när det uttalas av en Maoirer låter det som en sång. På torsdag var det då äntligen dags. Cape Kidnappers. Vad ska man säga. Var man i paradiset eller???? ja åtmintonde i golfparadiset. Maken till plats för en golfbana finns nog inte. Högst upp på klipporna med Stilla Havet runt udden där banan ligger. Fairvays så jämna och böljande att det var en fröjd att spela. Jag var tvungen att ta av mig skorna och gå barfota ett stycke. Greener så jämna och fina och inte ett främmande grässtrå syntes. Och så kunde ju jag inte låta bli att dra en drive från det berömda sextonde hålet rakt ut i Stilla Havet, för det ska man ju göra när man är där. Ja det finns mycket att tala om, men det får räcka för nu. Dagen efter var det purrning klockan fem för färd till flygplatsen och flyg till Christchurst där buss väntade för resan till Queenstown. Det var ungefär fem timmars över bergen. Inga problem nu när man har lärt sig att sova lite varstans. I dag har vi spelat  Jacks Point, ytterligare en fantastisk bana. Nu får jag sluta för idag, Elsie vill också använda datorn. Vi hörs/ Björn.