Hej igen idag är det tisdag 28/2 och ytterligare en underbar dag här down under. Men jag börjar med att berätta om söndag 26/2 som var golffri men som ändå var en dag med fantastiska naturupplevelser. Buss från hotellet strx före sju på morgonen för en resa till Milford Sound i Fjordland National Park. Efter ett antal stopp för kaffe, kissning och fotografering närmar vi oss Hollyford Valley där vi tittade på de berömda spegeldammarna som ni ser här nedan.

Vi fortätter färden upp mot passet där vi åker genon Homer Tunnel som ligger på ca tusen meters höjd. Nerfärden till Milford Sound på slingrande smala vägar var en upplevelse i sig. Väl nere på havsnivån blev det en båttur ut mot havet där vi passerade vattenfall på bara någrea meters avstånd, blöt blev jag som ni ser. Vi hade eventuellt åka flyg tillbaka till Queenstown men dimman satte stop för en halv-timmes flygning så istället blev den busstur på fyra timmar.

 Måndag 27/2 Golf på Arrowtowns Golf Club. En mycket charmig bana i den gamla guldgrävarstaden med samma namn. Smala slingrande fairvays, frimärksgreener och ruffar som är täta som ljung. Återigen var golfguden ogin mot mig, Esie spelade bra. På eftrmiddagen åkte vi linbana upp till Coronet Peak med en sagolik utsikt över Queentown och sjön utanför. Det var fullt av fallskärmshoppare och även tandemhopp. På kvällen åkte vi en gammal ångare på samma sjö ut till ett ställe som heterWalter Peak High Country Farm. Där åt vi först middag och seda bjöds vi på fårfrisering. På återfärden var det allsång i aktersalongen där svenskar, kineser och annat löst folk deltog, väldigt trevligt.

Idag då så spelade vi en bana som heter Millbrook och kan ni förstå nu var han på humör och lät mig spela riktigt bra och till och med vinna. Banan var som alla vi spelat här nere magnifika med underbar utsikt mot bergen runt omkring. Ikväll är det avslutning fär vistelsen på Nya Zealand med middag på en fin restaurang uppe i bergen.

Vi hörs, Elsie och Björn.

Hej igen. Idag är det Lördag 25/2 och hela Queenstown tycks festa, i alla fall de åtta tjejer som har rummen intill oss, men det får man ta. På onsdagen spelde vi en som heter Hastings och ligger strax söder om Napier då regnade det faktiskt, inte mycket men ändå, innan golfen var vi på utflykt till ett berg som heter Te Mata Peak där de två översta bilderna är tagna varav den ena lär föreställa världens längsta ord. Jag kommer inte ihåg vad det betyder men när det uttalas av en Maoirer låter det som en sång. På torsdag var det då äntligen dags. Cape Kidnappers. Vad ska man säga. Var man i paradiset eller???? ja åtmintonde i golfparadiset. Maken till plats för en golfbana finns nog inte. Högst upp på klipporna med Stilla Havet runt udden där banan ligger. Fairvays så jämna och böljande att det var en fröjd att spela. Jag var tvungen att ta av mig skorna och gå barfota ett stycke. Greener så jämna och fina och inte ett främmande grässtrå syntes. Och så kunde ju jag inte låta bli att dra en drive från det berömda sextonde hålet rakt ut i Stilla Havet, för det ska man ju göra när man är där. Ja det finns mycket att tala om, men det får räcka för nu. Dagen efter var det purrning klockan fem för färd till flygplatsen och flyg till Christchurst där buss väntade för resan till Queenstown. Det var ungefär fem timmars över bergen. Inga problem nu när man har lärt sig att sova lite varstans. I dag har vi spelat  Jacks Point, ytterligare en fantastisk bana. Nu får jag sluta för idag, Elsie vill också använda datorn. Vi hörs/ Björn.

Ja hej igen, gårdagens försök till bloggning gick ju inte bra, jag lyckades få iväg tre-fyra rader av totalt ca trettio. Nu gäller det att försöka komma ihåg vad jag slarvade bort. På söndag 19/2 spelade vi en bana som heter Kinloch som är designad av Jack Nicklaus. När vi kom till banan tänkte alla hyra en golfvagn men pron lyckades övertala oss att istället hyra bil vilket vi efter spelet tackade vår gud att vi hade gjort. Om jag säger att jag aldrig spelat en svårare bana så överdriver jag inte. Fairvays var sällan bredare än trettio meter och för att nå dit med drivern behövdes ofte en rak, fadad eller drawad drive på 175 meter. Lyckades man inte träffa fairvayv hamnade man i knähög ruff som inte ens fåren lyckades ta sig igenom. Bunkrarna var oftast djupa hål som var nästan omöjliga att ta sig ur. Nåväl efter spelet åkte vi till Wairakei där vi sov över innan det var dags för en dags golf, denna gång på en betydligt lättare bana. Kring banan har man byggt ett två meter högt och fem kilometer långt stängsel för att skydda de inhemska djurarter som riskeras att utrotas. Efter spelet åkte vi till de berömda Huka Falls som så mycket här nere är viktiga för Maoirerna. Därefter påbörjades drygt två timmars berg och dalbaneresa för att komma till Napier där söndagen 19/2 är ledig. Elsie och jag tillbringade den lediga dagen med en riktig långpromenad efter den fyra kilometer långa stranden och vidare till den botaniska parken. Efter söndag kommer måndag och idag började vi förmiddagen med en utflyckt till berget Te Mata Peak. Bussfärden uppför och nerför går inte av för hackor. Brant, smalt och kurvigt. Vi måste ha en förryttare som höll andra trafikanter ur vägen så att vi kom fram, men vilken utsikt. Därefter besökte vi den södra hemisfärens största honungsproducent innan det var dags för golf på Hastings Golf Club. En lite lättare bana som passade oss gamlingar bättre. Spelet varierar som en börskurva. I morgon är det Cape Cidnappers som gäller. Ni får ursäkta avsaknaden av bilder men vi har fortfarande problem med att få men dem.

Vi hörs. Elsie och Björn

Hej igen!
Det var ett tag sedan senast vilket beror på att vi har fullt upp med att hinna med alla aktiviteter och att vi varit alldeles slut på kvällarna. Men idag har vi fridag och kan ägna oss vad vi vill och då skall jag försöka att komma i kapp med bloggen.

Hej igen!
Det var ju ett sedan. I dag är det lördag 18/2 och vi är golflediga, igår dock spelade vi en bana som heter Formosa Coutry Club som är designad av Bob Charles. Banan var väl inte i bästa skick och inte vårt spel heller för den delen. Efter spelet åt vi på klubben och därefter åkte vi till Rotorua där vi checkade in på hotell Novotel Lakeside. I dag har vi varit på utflyckt till Rainbow Springs Kiwi Wildlife Park och lärt oss om hur man försöker rädda Kiwin från utrotning, ett mycket svårt jobb då fågeln minskar med hälften vårt tionde år då iller , possum och hundar är deras värsta fiender, alla tre djuren är inplanterde. Efter det var på ett Moirisk naturområde med geisrar och svaveldoftande källor. Sedan åkte vi tillbaka till stan och åt lunch och sedan vandrade vi till The Polynesian Spa där vi badade i fyra olika bassänger där den varmaste var 42 grader. Nu skall vi åka till en maorifest.

Idag är det torsdag 16/2 och vi har haft en alldeles underbar dag med sol och 26-27 grader. Vi besökte en ö som heter Waiheke Island och ligger 30 minuter med båt från Aukland. Vi åkte runt på de södra delen av ön som är den mest bebyggda och testade vin från tre vingårdar (hick). Vingårdarna på Nya Zealand är inga storproducenter men är kända för den utomordentliga kvaliteten, vilket vi kan intyga att så är fallet. Efter den jobbiga förmiddagen var det dags för lunch på den femstjärniga restaurang Mudbricks som ligger på sluttning ner ner mot havet och en vidunderlig utsikt mot Aukland. Maten motsvarade alla förväntningar. Vi var tillbaka i stan vid femtiden och nu laddar vi upp för att göra vår sista kväll i Aukland.

Bilder kommer separat.

						Onsdag 16/2-2012
Då har vi äntligen kommet till Nya Zealand. Vi landade i Aukland strax före 11.00
Klockan är nu 15.30
I går tisdag hade vi en dag i Hong Kong med utflyckt till några olika sevärdheter.
Vi var upp till Victoria peak som är Högsta pumkten i Hong Kong, fantastisk utsikt över
staden. Hong Kong är ju så otroligt backig och marken så dyr så husen byggs tätt smala och höga. Sedan var vi på Stanley Market, en liten marknad med gränder så trånga att det knappt
gick att mötes. Efter det åt vi lunch på en av världens största flytande restauranger som
heter Jambo. Eftermiddagen var ledig för fria aktiviteter så Elsie och jag tog en tur me den gamla
spårvagnen som går tvärs igenom det ursprungliga Hong Kong, en rolig upplevelse. Vagnarna
är knappt två meter breda och tio meter långa i två våningar.
Åter till idag, vi vilar ut på rummet i väntan på middagen som vi skall inta i Skytower ca 180 meter över marken. Inga bilder idag pga tekniska problem. Hej.

Ja, nu har vi kommit till Hong Kong ( som på Kantonesiska betyder “Den väldoftande hamnen” ) Det gick förvånansvärt bra att sitta 11 timmar på planet. På vägen till hotellet åkte vi runt den stora bukten som staden ligger vid och så här på kvällen med alla neonljus så förstår man att engelsmännen kallade staden för imperiets pärla. Efter en god middag med alla nýa bekantskaper gick Elsie och jag en promenad runt hotellet i 23 graders värme och man prapperas av hur otroligt mycket folk som är i rörelse nästan mitt i natten. Klockan är 23.30 när skriver jag detta.

 

Bilden föreställer när vi åker från Arlanda om någon undrar.

 

Vi hörs.

 

Björn

Hej! Nu sitter vi och pratar om vår resa till New Zealand.