Hej igen! Idag är det lördag och vår sista dag här i söderhavet. Men vi börjar med gårdagen då vi var på ön Aitutaki som ligger 40 minuter med flyg nordost om Rarotonga. Vi tillbringade hela dagen på en katamaran som tog oss runt till alla små atoller som ligger i en ring runt lagunen. Fantastiskt blått vatten i olika skiftningar. Snorkling runt korallerna och bad i 28 gradigt vatten, ja man kanske inte kommer pardiset närmare än så här. Sista lilla atollen vi besökte heter One Foot Island som vi promenerade runt på tjugo minuter. Där träffade vi en finska som var på besök en månad. Vi serverades en lunch på nyfångad fisk och mycket grönsaker, allt smakade fantastiskt gott. Ja det var en dag som vi aldrig kommer att glömma. På kvällen middag på resorten som vi avslutade med kaffe nere på stranden där vi titta på stjärnorna bl.a. södra korset.
I dag vår Elsie, jag och en till och spelade en niohålsbana som nog är den märkligaste banan jag spelat. På en yta av ca. 10000 m2 hade man fått nio hål som korsade varandra och delade fairvay med varandra. Greenerna var för det mesta dubbla.
Men som sagt. Idag är sista dagen här och vi ligger vid poolen och slappar före lunchen och packningen. Vi flyger till L.A. kl. 12 i natt.

Vi hörs.
Björn o Elsie

Hej igen! Nu är det tätt mellan bloggarna. Idag har vi ytterligare en dag i slapphetens tecken. Efter fukost var det dags för en rundtur runt Raratonga som ön heter där vi är. Den är endast 23 km i omkrets, men med alla avstickningar för att se på de sevärdigheter som finns här gick halva dagen åt för det äventyret. Idag endast bad i vår pool. När jag skriver detta är klockan 15.30 och ett stilla regn gör att det inte är så väldigt varm (ca 25 gr) utan ganska skönt, vårt lilla vattenfall porlar, fåglarna kvittrar och blommorna doftar gott.  

Ett av ställena vi stannade på bjöd på något som jag tror heter "Nonon" en dryck som är lär bota allt från benbrott till kärleksbekymmer, den smakade i alla fall lika illa som den luktade. Vi fick lära oss hur man elar en kokosnöt vilket visade sig vara utomordentligt lätt(så varför man behöver hammare och spik eller dynamit måste vara en grov överdrift av P. Ramel)

När nöten var knäckt fick vi en lunch i det göna som bestod av Papaya färskriven kokos(från ovan nämda nöt) lime och en banankaka. Allt var otroligt gott och precis lagom nyttigt. På bilden ovan ser ni Elsie i bakgrunden som får vård för ett getingstick hon fick precis innan vi skulle äta, men nu mår hon bra igen. I kväll är det middag på resorten med musik och dansuppvisning.
Vi hörs Elsie o Björn

Hej igen! Idag är det onsdag 29/2 och igår var det 29/2. Ni vet det där med datumgränsen. Ialla fall kom vi till Cook Island kl ett på natten och nu är klockan fem på eftermiddagen dagen före. Hajar ni? Det var 30 grader när vi landade och blev behängda som ni ser. Vi bor på en underbar resort som heter Cron Beach Resort en fem-stjärnig historia.

 Ett fantastiskt boende alldeles invid stranden i en liten villa på ca 75 kvm. Tomten är ungefär 250 kvm med en pool och många vackra blommor. När jag skriver detta sitter jag i pation och lyssnar på det lilla vattenfallet som rinner ut i poolen. Dagen hittills har vi ägnat åt att äta frukost, badat i söderhavet, druckit färgglada drinkar, badat igen, ätit lunch. Ja ni hör vad vi får stå i.    

 I kväll ska försöka hitta ett trevligt ställe ute på stan för att intaga middagen. Staden heter Avarua och är huvudstad i Cook Island. I morgon är det dags för golf igen, denna gång på en nio-hålsbana som heter Cook Island Golf Club. Det är ingen mästerskapsbana, men kul att spela en bana som inte många svenskar lär ha spelat. Men mer om det en annan gång. 

Vi hörs. Björn o Elsie

Hej igen idag är det tisdag 28/2 och ytterligare en underbar dag här down under. Men jag börjar med att berätta om söndag 26/2 som var golffri men som ändå var en dag med fantastiska naturupplevelser. Buss från hotellet strx före sju på morgonen för en resa till Milford Sound i Fjordland National Park. Efter ett antal stopp för kaffe, kissning och fotografering närmar vi oss Hollyford Valley där vi tittade på de berömda spegeldammarna som ni ser här nedan.

Vi fortätter färden upp mot passet där vi åker genon Homer Tunnel som ligger på ca tusen meters höjd. Nerfärden till Milford Sound på slingrande smala vägar var en upplevelse i sig. Väl nere på havsnivån blev det en båttur ut mot havet där vi passerade vattenfall på bara någrea meters avstånd, blöt blev jag som ni ser. Vi hade eventuellt åka flyg tillbaka till Queenstown men dimman satte stop för en halv-timmes flygning så istället blev den busstur på fyra timmar.

 Måndag 27/2 Golf på Arrowtowns Golf Club. En mycket charmig bana i den gamla guldgrävarstaden med samma namn. Smala slingrande fairvays, frimärksgreener och ruffar som är täta som ljung. Återigen var golfguden ogin mot mig, Esie spelade bra. På eftrmiddagen åkte vi linbana upp till Coronet Peak med en sagolik utsikt över Queentown och sjön utanför. Det var fullt av fallskärmshoppare och även tandemhopp. På kvällen åkte vi en gammal ångare på samma sjö ut till ett ställe som heterWalter Peak High Country Farm. Där åt vi först middag och seda bjöds vi på fårfrisering. På återfärden var det allsång i aktersalongen där svenskar, kineser och annat löst folk deltog, väldigt trevligt.

Idag då så spelade vi en bana som heter Millbrook och kan ni förstå nu var han på humör och lät mig spela riktigt bra och till och med vinna. Banan var som alla vi spelat här nere magnifika med underbar utsikt mot bergen runt omkring. Ikväll är det avslutning fär vistelsen på Nya Zealand med middag på en fin restaurang uppe i bergen.

Vi hörs, Elsie och Björn.

Hej igen. Idag är det Lördag 25/2 och hela Queenstown tycks festa, i alla fall de åtta tjejer som har rummen intill oss, men det får man ta. På onsdagen spelde vi en som heter Hastings och ligger strax söder om Napier då regnade det faktiskt, inte mycket men ändå, innan golfen var vi på utflykt till ett berg som heter Te Mata Peak där de två översta bilderna är tagna varav den ena lär föreställa världens längsta ord. Jag kommer inte ihåg vad det betyder men när det uttalas av en Maoirer låter det som en sång. På torsdag var det då äntligen dags. Cape Kidnappers. Vad ska man säga. Var man i paradiset eller???? ja åtmintonde i golfparadiset. Maken till plats för en golfbana finns nog inte. Högst upp på klipporna med Stilla Havet runt udden där banan ligger. Fairvays så jämna och böljande att det var en fröjd att spela. Jag var tvungen att ta av mig skorna och gå barfota ett stycke. Greener så jämna och fina och inte ett främmande grässtrå syntes. Och så kunde ju jag inte låta bli att dra en drive från det berömda sextonde hålet rakt ut i Stilla Havet, för det ska man ju göra när man är där. Ja det finns mycket att tala om, men det får räcka för nu. Dagen efter var det purrning klockan fem för färd till flygplatsen och flyg till Christchurst där buss väntade för resan till Queenstown. Det var ungefär fem timmars över bergen. Inga problem nu när man har lärt sig att sova lite varstans. I dag har vi spelat  Jacks Point, ytterligare en fantastisk bana. Nu får jag sluta för idag, Elsie vill också använda datorn. Vi hörs/ Björn.

Ja hej igen, gårdagens försök till bloggning gick ju inte bra, jag lyckades få iväg tre-fyra rader av totalt ca trettio. Nu gäller det att försöka komma ihåg vad jag slarvade bort. På söndag 19/2 spelade vi en bana som heter Kinloch som är designad av Jack Nicklaus. När vi kom till banan tänkte alla hyra en golfvagn men pron lyckades övertala oss att istället hyra bil vilket vi efter spelet tackade vår gud att vi hade gjort. Om jag säger att jag aldrig spelat en svårare bana så överdriver jag inte. Fairvays var sällan bredare än trettio meter och för att nå dit med drivern behövdes ofte en rak, fadad eller drawad drive på 175 meter. Lyckades man inte träffa fairvayv hamnade man i knähög ruff som inte ens fåren lyckades ta sig igenom. Bunkrarna var oftast djupa hål som var nästan omöjliga att ta sig ur. Nåväl efter spelet åkte vi till Wairakei där vi sov över innan det var dags för en dags golf, denna gång på en betydligt lättare bana. Kring banan har man byggt ett två meter högt och fem kilometer långt stängsel för att skydda de inhemska djurarter som riskeras att utrotas. Efter spelet åkte vi till de berömda Huka Falls som så mycket här nere är viktiga för Maoirerna. Därefter påbörjades drygt två timmars berg och dalbaneresa för att komma till Napier där söndagen 19/2 är ledig. Elsie och jag tillbringade den lediga dagen med en riktig långpromenad efter den fyra kilometer långa stranden och vidare till den botaniska parken. Efter söndag kommer måndag och idag började vi förmiddagen med en utflyckt till berget Te Mata Peak. Bussfärden uppför och nerför går inte av för hackor. Brant, smalt och kurvigt. Vi måste ha en förryttare som höll andra trafikanter ur vägen så att vi kom fram, men vilken utsikt. Därefter besökte vi den södra hemisfärens största honungsproducent innan det var dags för golf på Hastings Golf Club. En lite lättare bana som passade oss gamlingar bättre. Spelet varierar som en börskurva. I morgon är det Cape Cidnappers som gäller. Ni får ursäkta avsaknaden av bilder men vi har fortfarande problem med att få men dem.

Vi hörs. Elsie och Björn

Hej igen!
Det var ett tag sedan senast vilket beror på att vi har fullt upp med att hinna med alla aktiviteter och att vi varit alldeles slut på kvällarna. Men idag har vi fridag och kan ägna oss vad vi vill och då skall jag försöka att komma i kapp med bloggen.